Allting ordnar sig
Orden "det ordnar sig alltid på något sätt" har jag ofta fått höra från min vän Rebecca. Det tog henne typ 1,5 år för henne att övertala mig om det, men hon lyckades. Hon lyckades verkligen. För så är det. Allting ordnar sig. Och det är otroligt skönt att ha det i baktanken när saker känns svårt, stressande, panikartat eller bara allmänt jobbigt.
Idag fick jag ett lysande exempel på det som gjorde att jag nu är på strålande humör.
Imorse gick jag in på bankens hemsida och kollade över mina tillgångar. Fingrade mig lite på hakan och inser att det kan bli tajt. Jag flyttar nämligen från min etta till en trea om en dryg månad. Detta innebär att jag kommer behöva köpa ny soffa, ny fåtölj, ny tv-bänk, ny säng och massa, lampor, gardiner, tavlor och mattor. Inte gratis med andra ord. Lite panik spred sig i mig när jag inser att det kommer bli lite grann på gränsen rent ekonomiskt.
Genast blev jag lite så där dumt negativ o tyckte plötsligt allt blev jobbigt o tråkigt mm. Jaja, sen gick jag till gymmet för att pumpa ur mina muskler lite grann. Humöret var ganska lågt och suget efter att träna var lika med noll.
Väl inne i omklädningsrummet hände det underbara. Det som fick mig att inse att Rebecca har rätt.
Jag böjde mig ner för att lätta på skosnöret när jag plötsligt såg en 20 lapp ligga på golvet. Helt ensam.
Snabbt reste jag mig upp med spänning i blicken. Jag tittade mig runt så att ingen såg mig. Sen böjde jag mig snabbt och diskret ner och plockade upp 20-lappen. Sen tittade jag mig om ytterligare en gång innan jag stoppade ner den ni väskan. Sen log jag för mig själv och viskade lite lågt. "titta, allting ordnar sig tillslut"
Nu känns de inte alls jobbigt med flytten längre! GÖTT
thats right
De e fan inte kul.
O anledningen till det här inlägget är för att eliminera eventuella tankar hos er att jag kanske skulle tycka att i sverige ska man inte klaga och att här lider ingen med mera.
Så är det inte. När jag nu är ute i sjukvården ser jag folk lida dagligen. Och det är jävligt hemskt. Jag mår ibland dåligt över att se hur folk lider. Särskilt när jag inte kan förbättra deras situation.
Så missförstå mig inte. Tänk bara på att det är handlingen och inte gnället som gör skillnaden. Dock kan de va mööö gott att gnälla lite ibland :) lite
åhh va ni gnäller över svenska vårdköer
Detta är självklart något allvarligt som vi bör kämpa hårt för att motverka.
Att behöva sitta 12 timmar på akuten kan inte vara roligt. Och är du diabetiker och inte får i dig något att äta kan det vara rent livsfarligt.
Stressen hos personal är också allvarlig. En stressad och hungrig sjukpersonal kan knappast göra ett optimalt jobb. Nu mera är jag själv ute i vården som sjuksköterskepraktikant och jag ser stressen.
I rastrummet sitter personalen och gnäler i takt. Allt är sååååå dåligt och idag fick de vänta en hel halvtimme på sin värdefulla rast.
Jag blir så trött. Alltså när de där gnället drar igång så tystnar jag oftast helt eller så går jag där ifrån.
Visst. Det kan vara riktigt jobbigt att inte få sin rast när man är riktigt hungrig. Det kan vara riktigt jobbigt att sitta på akuten med smärtor i tolv timmar. Men snälla ni. GAZA!
Vet ni vad som händer där nere eller? Vet ni hur sjukvården ser ut där nere? Vet ni vad du som 10 åring tvingas uppleva när dina ben sprängs bort?
jo, först ligger du ensam på asfalten med oerhörda smärtor. Folk omkring dig skriker och springer omkring men ingen ser dig. Du vänder dig om och ser ett par meter bort din syster och mamma liggandes i famnen på varandra. Döda.
En timme senare kommer två smutsiga ambulansmän och lyfter upp dig på ett lakan. Du är knappt vid medvetande. Plötsligt ligger du på ett operationsbord under öppen himmel med bombande krigsplan flygande över dig. Sjukhusets tak och väggar är borta sedan länge. En sönderstressad, smutsig, hungrig läkare som jobbat konstant de senaste 32 timmarna sticker en smutsig spruta i dig fylld av morfin. Men inte mycket, det måste snålas så att det räcker till alla. PLöstligt blir du opererad under de allra värsta omständigheter. Du är knappt sövd av smärtstillandet. Du tittar på läkarens stressade, uppgivna ögon som lyser av oro. Du ser hans svett rinna ner för pannan och när du tittar på hans trasiga rock ser du blodfläckar från ett 50-tal andra patinter.
Men du har tur och överlever din operation. Nu utan ben och utan familj. Du är 10 år gammal och ensam i en stad som bombas. Pengar kommer du inte heller ha för sådant som försäkringar excisterar inte.. Ditt liv blir aldrig mer sig likt. Ditt korta liv. För två dagar efter du blivit utskriven från de s.k. sjukhuset faller en ny bomb, och dina ögon slocknar nu för sista gången... stackars oss svenskar som måste vänta i tolv timmar på akuten. Stackars oss som måste jobba under stress. Och dålig lön har vi också. Vi har ju bara råd med en halvutrustad ny Saab, och bara ett halvt nyrenoverat hus på 150 kvadrat. Och stackars stackars oss, vi har bara råd att åka till grekland EN ENDA GÅNG per år. Stackars oss..
Snälla ni, sverige erbjuder världens bästa sjukvård.
Inte ens USA, Världens bästa land (som dom kallar sig) kan erbjuda det vi erbjuder.
46 miljoner amerikaner har inte råd med sjukförsäkring och kan därför bli avvisade från sjukhuset när de kommer in. Får dom komma in så blir räkningen inte att leka med som ni förstår.
De som har råd att betala sin sjukförsäkring riskerar ändå att förlora hus o bil då de blir riktigt sjuka pga den höga självrisken.
OK, ja generaliserar en del. För de första så har det ju blivit lugnare i Gaza. För det andra så finns det händelser och saker i svensk sjukvård som är under all kritik. men vi måste ju någon gång inse att gnället inte tar oss någonstans. Vi måste börja aggera.
Så snälla, låt oss fortsätta sträva efter en bättre vård med kortare vårdköer. Men gör det på ett sätt som gör skillnad. Skänk exempelvis pengar till olika insamlingar (cancerfonden kanske?) istället för att bara beklaga er över allt dåligt!
Hej.
min snopp
Ni som följer min blogg vet sedan tidigare att jag har problem med längden på min snopp. Eller egentligen har ja inte problem med längden på min snopp men jag var ju rädd för att den skulle krympa om jag inte hade tillräckligt med sex. O just nu i höst så har jag inte haft direkt mycket sex.
Men efter mitt senaste inlägg om de i december (jag måste få ligga lite) fick jag mycket stöd från er läsare och även min far som sa några väl valda ord. "min pojk, problem kan bara lösas då du löser dom"..
Nä ok, nu hitta ja på igen. Tror aldrig pappa har sagt så men det låter ändå som något en pappa skulle kunna säga tycker jag.
I alla fall fick jag ju se till att träffa någon jag kunde ha sexuellt umgänge med och jag hörde av mig till en individ av det kvinnliga könet. Vi bestämde träff och jag tyckte allt det pirrade gott i kroppen. Det var ju ändå så länge sedan.
Allt gick som det skulle till en början. Ja, ni som vart med förr vet ju ungefär hur det hela går till. Men, ja MEN. Precis när det skulle till och bli verklighet. Ja, när lastbilen skulle parkera i garaget så att säga. Då bara slockna den. (oh nej, inte de också, tänkte jag).
Känslan blev snabbt att jag ville gråta, sätta mig i ett hörn, skrika och inte prata med någon.
Men snabbt samlade jag ihop mina tankar och tänkte. "Hmm, nu har jag gått på högskola i två år, vad har jag egentligen lärt mig."
Jo, först måste jag ju lokalisera vart själva problemet är, rent fysiskt.
Ja, det var ju inget svårt. Snoppen var problemet.
Nästa steg blev att gå igenom olika orsaker till varför snoppen inte jobbar som den ska.
•- Åldern? Nä, ja är ju ändå 23. Man borde väl inte ha såna problem vid 23 års ålder eller?
•- Impotent? Shit, bara tanken skrämmer mig.
•- Är inte tjejen het nog? Hmm, ja det hade ju varit en befriande tanke.
•- Nervös? Näe, inte direkt, me det var ju ändå ett litet tag sedan.
•- Bög? O dra åt helvete. Ja blev rädd. Men snabbt försvann den tanken när jag försökte tänkta på tjejens bror vilket gjorde mig än mer avtänd. Så de kan vi glömma nu.
Ja, tankarna rullade på och jag försökte problemsöka. Jag gick i mitt huvud igenom samtliga böcker jag läst genom utbildningen. Kan det finns någon vetenskaplig teori om mitt problem tro eller har jag bara missat något?
Ja, där låg ja på rygg och liksom försvann i min tankar. Samtidigt låg tjejen bredvid och gjorde vad hon kunde för att lösa vårat problem, men henne märkte jag knappt av längre.
Plötsligt så märkte vi båda att allt var som det ska igen. Med stark lycka och lite stolthet genomförde vi vad vi skulle.
När vi var klara la jag mig stilla på rygg och tittade upp i taket. Då kom min uppenbarelse. Då släppte de. Jag visste.
- HÄR HAR JAG MIN C-UPPSATS!
Gävle e en fin stad. Här vid en sjö på min o beccas bil semester
så rörd och så glad. TACK
"Sen har jag upptäckt en ny blogg..Och DEN ska ni kolla in..Jag fick tips om den genom Annes blogg..Denna nya för mig alltså heter.www.attharoligtederoligastejagvet.blogg.se Jag skrattar gott när jag läser denna blogg som är skriven av en ung mycket rolig söt snygg kille..I min ålder skäms jag inte alls för att skriva det..Sån underbar humor..hahaha..Heja dig Victor.."
Jag blir så fruktansvärt glad och rörd när jag läser sånt här. När jag tänker på mitt framtida yrke som sjuksköterska är det känslan av att få göra någon glad eller att få underlätta lite för någon som har de svårt som lockar mest. Jag vill kunna förmedla glädje. Nu har jag tydligen lyckats med det genom något så ytligt som internett. och det gör mig in i själen helt varm och lycklig! Tack
Thats Right! I can pose. Nyvaken till råka på allt
Robban. En utav de bästa homiesarna :)
do I dady good??
me and my friends in the soffa
mitt liv
Hej. Tidigare i bloggen har jag ju berättat kortfattat om vad jag gör på en dag. Nu tänkte jag försöka summera mitt liv dessutom.
Tror dock det finns risk att jag glömmer någon enstaka händelse!
85- första halvan av det året var tydligen rätt ointressant har jag hört, men sen, någon gång kring 13 maj så föddes en liten bebis. (liten?). Jag vägde 4960 gram och var 55 cm lång!
Sverige firade givetvis min födsel och min syster blev givetvis förvånad när hon såg alla bebisar på BB och sa något i stil med: "oj, va många lillebroar jag har fått".
På dopet har jag fått höra (ca 3000 gånger av min mamma) att prästen kom av sig p.g.a. att jag skratta så mycket. Jättekul kan tyckas men ska jag vara helt ärlig så mins jag inte riktigt vad jag skrattade åt.
86- Tydligen störde jag en hel badstrand med mitt ihärdiga skrik. Familjen och min mormor och morfar var först oroliga.
Plötsligt tog skriket slut och ett stort leende bredde sig över mitt ansikte. Frågande gick mina föräldrar fram till vagnen o såg att hela vagnen är fylld av bajs.
87- Vi bodde här på en gård bestående av typ fyra hus o massa åkrar och garage. Och tro det eller ej, men det bodde en kamel på våran gård vid namn Emat. Det året sa pappa till mig att inte springa vid dammen vi hade utanför vårt hus för jag kunde ramla i. Samma år och troligtvis samma dag sprang jag ner till dammen och ramlade givetvis i.
Pappa räddade mig och tog med mig till huset där han satte mig i badkaret. Detta tror jag är mitt första minne, för jag har nämligen för mig att jag mins just när han satte mig i badkaret.
88- vi flyttade till Sandhem i trollhättan och jag mins när vi var och tittade på huset, innan vi köpte det. (borde inte säga vi egentligen, för ja la inte en krona på huset).
89- alltså förlåt men jag tror inte jag mins.
Undrar om det var det året jag störde en hel badstrand med mitt skrik igen. Denna gången satt det en nyckelpiga på mitt finger!
90- jag blev 5 år det här året och vet inget annat. Antagligen förstörde jag säkert något o slog troligtvis också i huvudet i något.
91- sorry, mins inte. Samma som 90 antar jag!
92- började skolan och såg givetvis till att läraren började ogilla mig från första stund (på riktigt) och det gjorde hon sen i tre år.
Men mamma, Emmys plastpappa Jonas och Pers pappa Gert-Inge tyckte att jag var rolig dock.
93- bråkade med min syster och blev nedslagen av henne. Gick till skolan nästa dag men kräktes och hade ont i huvudet. Fick åka till sjukhus och hade tydligen hjärnskakning.
94- Gick då i äldsta årskursen på lågstadiet och kände mig givetvis oerhört häftig.
Fyllde 9 år och fick bland annat en ny 21-växlad cykel och min första gokart.
Började träna och tävla i gokart samma år.
Började också spela trummor.
95- en thailändare började i min klass och vi blev bästa vänner. Vi åkte skridskor en dag och jag ramlade och fick hjärnskakning.
Fick ett trumset. Eller köpte jag det själv?
96- Undrar fall det var det här året jag prövade att åka ruschekana (ursäkta stavningen) baklänges, ståendes? I alla fall så resulterade det i att jag idag har två plastframtänder.
Fyllde också 11 år det året och fick en ny cykel och en ny gokart. Fortsatte tävla.
97- Gick det här året i sexan och var då äldst på mellanstadiet och givetvis oerhört häftig.
98- Gick i sjuan och kom in i puberteten. Jädrar, de va inge kul.
99- Fick en ny gokart. Tror inte jag tävlade det året. Ramlade i skidbacken och fick hjärnskakning. Åkte ambulans för första gången.
00-Fick en moped i 15-årspresent och blev tio dagar senare påkörd av en gammal tant i 30-årsåldern som inte stannade för stopplikt. Åkte ambulans för andra gången. Läs om den olyckan i inlägget som heter "den riktiga snyfthistorien kommer här" från november. Åkte till Italien på skidsemester och ramlade givetvis där också. Det året fick jag också pröva att åka ambulans (tredje) och ligga på sjukhus i Italien. Häftigt.
01- började gymnasiet. Estetisk musik med trummor som huvudinstrument och piano som andra. Åkte till Italien på skidsemester.
02- gjorde en jäkla massa konserter eftersom musik då mera var hela mitt liv.
Började jobba på McDonalds. Åkte till Italien på skidsemester.
03- Köpte min första bil, en svart SAAB. Tog körkort. Åkte till Italien på skidsemester.
04- Sålde min SAAB och köpte en röd bubbla -74.
Tog studenten. Krockade några månader senare med några träd och åkte ambulans för fjärde gången. Låg ett par månader på sjukhus.
05- köpte en ny SAAB och ställde Bubblan i garaget. Köpte senare på året också en Volvo och ställde även min SAAB i garaget. Krockade med volvon efter jag hade ägt den i ca tre timmar.
06- fortsatte krocka konstant med volvon (den va livsfarlig) och i februari (när jag hade ägt den i tre månader) krocka jag för sista gången, stenhårt och jag var tvungen att skrota den.
Samma dag tog jag ut min SAAB och skulle se om den fortfarande var snabb. Men då rasa hela motorn och jag fick köpa en ny.
Började jobba på SAAB. Fick besked att jag kommit in på sjuksköterskeutbildningen och sa upp mig på SAAB.
Krockade på hunneberg med kompisens volvo. Fick hjärnskakning.
07- började läsa på högskola och sålde min SAAB och Bubbla på samma dag. Tjhtjing!
På annandag jul körde jag och kompisen in i en stor sten på hunneberg och slog runt med bilen.
08- tog studieuppehåll. Åkte upp till åre och åkte skidor. Provkörde samtidigt tre nya SAAB black turbo. Kompisen krockarde med en utav dom och förstörde fronten. Jag ler inombords. Han blev den förste som förstörde en sån bil.
Jag tog taxikort och skaffade blogg.
jag undrar om
Frågar du en kille (o säkert tjejer också för den delen) om varför just dom tycker om att gå till gymmet och träna så kommer personen i fråga i nio fall av tio kliva in i en töntig matchoroll och säga något i stil med:
"mm alltså, ja tycker lukten av svett i omklädningsrummen e så jävla skön. Jag blir typ taggad av trasiga skåp och svettiga killar. Sen vill ja bara kuta ner på gymmet o lyfta så jävla tungt så de bara bränner i musklerna. De e så jävla skönt"...
Ok, jag tar tillbaka min parentes om att tjejer också säger så här. Jag skulle bli föga förvånad om jag hörde de :)
Sen vill jag bara undra och rätta till några saker.
- Finns det på riktigt någon som verkligen tycker om lukten av gammal svett? Jag frågar igen för säkerhets skull. Finns det verkligen någon som på fullaste allvar gillar doften av gammal svett??? Skulle inte tro de.
- Är det verkligen skönt när det bränner av mjölksyra i musklerna?? NEJ! Hade de vart skönt så hade ju en maratonlöpare kunnat "kuta" allt va han/hon har i 42 km då o bara njutit av den fullkomliga mjölksyran som sprutar in i kroppen.
Nä, mjölksyra är ju ett tecken på att muskeln blir så ansträngd att bränslet (alltså, kolhudrater, proteiner, fett mm) inte räcker till och då frisätts mjölksyra för att vi inte ska fortsätta kämpa mer och skada våra muskler.
så nej, mjölksyrta är verkligen inte skönt.
Däremot är det skönt precis efteråt, när mjölksyran går ur muskeln. Det blir lite som efter-man-har-kissat-känslan. Det är skönt helt enkelt!
Så. Hur många vuxen och eventuella politiker poäng fick jag för det här fullkomligt onödiga inlägget då??
lasse Fjantaz
Ni fattar inte va?? jag tycker inte bara dom e allmänt dåliga?? Jag tycker verkligen dom är ett utav de sämsta banden sverige har att erbjuda just nu.
Töntgraden är sååååå hög!
Föråt, men de här är inte ens kul.
Lasse Stefanzzzzzz ger dagens barn en skev bild av hela vuxenskaran. Det är för fan meningen att barn ska ha respekt för oss vuxna så att vi kan upfostra dem och lära dem saker inför vuxenlivet som kommer senare i deras liv.
men när dom ser vuxna karlar som klär sig sådär. då blir ju fan allt ett jävla dagis!!
SKÄMS
vad blev mitt nyårslöfte
Det gäller i princip allt men framförallt när de gäller skolan och träningen.
o träningen, kära nån.
jag har ju under ganska många år nu byggt och format min kropp efter vad jag själv tycker e snygg. Med fitnessmodeller som förebilder.
jag har i perioder tränat otroligt hårt och ätit som nått sjukt djur.
men den här senhösten och vintern har jag bara slappat mer och mer. blivit helt mjuk och hängig. inte snyggt.
men nyårslöftet blev att komma igång igen med start denna veckan. i går körde jag och kim rygg ihop. o kära någon.
de gör så ont. sån träningsvärk i ryggen har jag inte upplevt tidigare. jag hade sån jäkla ontakt med musklerna genom hela passet.
har någon blivit överkörd av en ångvält någon gång? (nu, är de läge at använda en utav dagens två lögner, de tänker jag göra nu), för de har jag. o jag kan säga att den här träningsverken gör ondare än de...
de ni ;)
vad gör vi på taxi?
Jo, ljuger så klart. De tror jag bestämt man gör på alla jobb. Men i lördags blev jag mycket besviken när jag insåg att jag just använt en utav mina två dagslögner, helt i onödan!
Vi taxichaufförer har som givet intresse att mellan körningarna stå o prata OM körningarna.
Vem har kört den längsta resan? Vem har kört den kortaste? Vem har kört den roligaste/jobbigaste kunden. Osv osv.
Samma sak hände givetvis i lördags. Ja stod o berättade om någon körning jag haft. Jag berättade från vart jag hade hämtat och vart jag hade släppt av. Men så råka jag säga fel gata när jag pratade om de, men istället för att rätta till de så fortsatte jag bara prata om körningen.
Ingen big deal som McDonald's hade sagt. Men hallå?! Där försvann ju min ena lögn.. helt i onödan. Jag blir så arg.
Igår titta jag och dom två finnarna på skräckfilm. Den hette typ 30 days of night eller något liknande. Apspännande film verkligen, ja vi var alla tre lite rädda med varsin kudde i famnen.
Sen slog de mig. Alla dessa människor som inte kunde kämpa emot vampyrerna som var så mycket starkare. Åhhh tänk om en utav dessa vanliga människor hade varit Clark Kent. Stålmannen liksom. Fatta överraskningen eller för vampyrerna eller.
Åhh ja tappa typ bort mig i filmen för jag satt bara och fantisera om att stålmannen skulle rädda alla hela tiden.
Vet inte riktigt vad det är med just stålmannen, men han tilltalar mig som supehjälte.
Så stilig, så trevlig och ändå så stark. Det finns ju liksom inte!
Dom som är så starka som han här i trollhättan är bara otrevliga och har både finnar, skägg och konstig röst.
Har aldrig fattat riktigt varför. Själv hade jag också en del finnar i högstadiet. Men inte tusan blev jag stark för det. Men i och för sig så hade jag inget skägg. Det var säkert därför.
Numera har jag skägg men inga finnar. Så jag e inge stark nu heller.
Synd tycker ja!!
