attharoligtederoligastejagvet

Hej. Idag tänker jag skriva ett inlägg som enligt svenska normer är helt förbjudet. Jag funderar på om det kanske finns skrivet om det här i svenska lagboken tillome?!

Det faktum att man som svensk inte får tycka bra om sig själv. I Sverige är det viktigaste inte att må bra själv utan att ständigt vara ödmjuk och glädjas mer åt andras lycka än sin egen.

Det folk ändå verkar ha missat helt är att vi människor inte kan glädjas fullt ut åt andra om vi inte mår bra själva.

Där av tänker jag säga följande ord. Sanna ord som får mig att må bra.

JAG är bra. Jag är jävligt bra. Jag är en lycklig person som lyckas med mycket i livet. Jag har gjort många misstag, men jag gör dom inte igen.

Jag tycker om mig själv för att jag är en trevlig person med ett stort hjärta. Jag bryr mig ärligt om andra människors välmående och det är en fin egenskap jag har. Jag är en känslig person som ibland kan vara till min nackdel men det kan i många situationer också vara till stor fördel.

Det finns mycket i livet jag saknar och längtar efter. Men jag vet också med säkerhet att om jag kämpar tillräckligt hårt så kommer jag nå dit.

Jag är en positiv person som mår bra av att vakna på morgonen o se nya möjligheter och riktigt längta efter nästa möte med någon rolig person.

Jag älskar att jag kan få folk att le.

Men framförallt så blir jag galet lycklig av det faktum att jag kan vinna folks hjärtan utan att ha det perfekta utseendet.

Jag är inte bäst. Kanske aldrig kommer bli. Men jag är tillräckligt bra. JAG är tillräckligt bra och jag duger som jag är.

Den dagen jag får barn så lovar jag att dom aldrig ska behöva känna att deras värde ligger i deras prestationer.

Dom är värdefulla för vilka dom är och inte för vad dom har gjort!

Gott Nytt År

Så underbara dagar. Jul var lugn med familj o så. Klockan tio på kvällen hoppa jag in i taxin och började jobba. Bästa arbetsdagen sen jag började. Folk var så trevliga och generösa.

Dessutom kom min bästa vän hem på jul och har vart hemma tills idag.

Min bästa vän sitter nämligen i fängelse och hade permission nu över jul. I april är han helt fri och kommer då flytta in hos mig.

Jag kan mycket väl tänka mig vad som går genom era huvuden nu. Fängelse?! Då är han kriminell. Varför vill Viktor bo med en kriminell? Är Viktor själv kriminell?

Nej, nej och åter nej. Henrik, min bästa vän är inte kriminell och inte jag heller. Henrik begick ett misstag och blev straffad för det. I fängelset läser han nu och har redan lyckats skaffa sig ett jobb han får när han är ute igen. Underbar kille med ett hjärta av guld. Omtyckt av alla.

Så kära bloggare, döm inte.

På juldagen gick hela gänget ut och hade en galet rolig utekväll som höll på långt in på småtimmarna. Stämningen var på topp.

Fredagen var jag ute med henke och åkte bil hela dagen och bara pratade om allt o inget. Senare hämtade vi två polare till och allt blev liksom som förr, då allt galet hände. Robban sa att han ville åka på taket och ingen protesterade.

Väl uppe åkte vi i hisnande farter på små vägar. Ja menar, vi körde i över 100 km/h med en snubbe på taket. De va kul. Sen blev det fullt race till ens motor gick sönder. Då ställde vi den bilen och åkte vidare i den andre. Kvällen avsluta jag, Henke och några tjejer med en film.

Mö trevligt!

Inget kul inlägg det här inte, och helt ointressant. Men det är väl ett ganska genomgående fenomen här i bloggvärlden. Dock finns det flera bloggar jag gillar att läsa.

Tänkte upplysa er som läst mitt inlägg om kristendomen att jag nu har rebecca, en bra vän hemma från åre, där hon läser bibel, som har lovat att besvara mina funderingar på bästa sätt. Därför kommer det att bli ett nytt inlägg om kristendomen där jag kanske kan få rätsida på allt jag betvivlar och irriterar mig på.

En sak jag kan säga nu som VÄLDIGT många inte fattar är att bibeln är inte nån regelbok för hur man ska leva. Bibeln beskriver hur samhället var på den tiden då Jesus ska ha varit på jorden. Men mer om det senare då.

Take care och glöm inte att ha lite sex med varandra ibland    

och tänk dessutom på att vill ni komma någonstans måste ni gå någonstans

Jädrar är nog ett utav orden som kan beskriva en del. Klockan är väl ca sju på kvällen nu och jag steg ur sängen för en timme sedan. Inte bra. Men det blev tuffare än jag trodde igår. Vi hade en liten gymnasieåterträff. Jag, Jocke som nu mera läser rockhögskola i USA, Jenny som läser musik i örebro, KG som läser till lärare här i trollhättan och Sara som bor och jobbar i London. 

Vi fem läste musiklinje ihop på gymnasiet och hade nu en egen liten återträff så här runt juletider.

Kvällen började för mig och Jocke på Bishop arms där vi la grunden för kvällen. Sedan gick vi vidare till smulan dit senare resten av klungan gjorde oss sällskap. Vet inte hur länge vi satt där men vi fick i oss öl för några tusenlappar i alla fall.

De va så underbart för allt var som förr och ingen har förändrats nånting alls. Så skratten blev många och högljuda. Sen kom den totala fyllan som vi alla märkte nä vi skulle gå vidare till butlers. Alla gick plötsligt och klämde på varandras bröst och diskuterade hur dom hade bytt form och storlek sen gymnasiet. Tror aldrig jag har klämt på så många tuttar på samma kväll någon gång faktiskt. Va lite som i ettan på gymnasiet då vi ofta avsluta våra klassfester med sexlekar.

Det var tider de!

Väl inne på butlers blev vi så fulla så ja tror inte vi vet vad vi prata om någon utav oss. Men roligt var det. Sen blev det taxiresa hem för min del. Väl hemma la jag mig på stört och klev alltså inte upp för ens vid fem, sex tiden.

Imorgon är det jul och det tänker jag fira med familjen. Ja, min familj skiljer sig lite från andra familjer. Vi tycker nämligen julen är något speciellt, en högtid just för familjen. Därför tänker vi i år hugga ner en stor jävla gran från skogen, ställa den mitt i vardagsrummet (ja vet, helt crazy), klä granen med massa lampor och annan färgglad skit. Sen har vi köpt presenter till varandra som vi har slagit in och lagt under granen. Vi kommer äta massa god mat, något vi faktiskt i våran familj kallar för just julmat. Efter det går pappa ut och köper tidningen och in kommer tomten som då delar ut paketen till alla.

Ja, det låter kanske konstigt. Men det är rätt mysigt ändå måste jag säga.

GOD JUL 

Det var den 30 maj i år. Min första dag på taxi. Givetvis var jag nervös och alla 600 gator var som bortblåsta ur huvudet på mig. Men kvällen rullade på bra och jag kände mig rätt duktig trots allt. Så kom det jag inte trodde skulle hända. Det jag brinner för. Det som egentligen inte alls är bra men som ändå ger mig spänning och gåshud så skjortan spricker.

LARMET GICK! Tjoho. Jag hör bara hur dom ropar i radion. Alla bilar till jätten, alla bilar till jätten.

Så ropar dom bara ut om ett överfall eller rån av taxichaufför förekommer.

Pulsen steg till 200 på mig. Jag kunde knappt fatta att det var sant.

På en millisekund hade jag fått ner gaspedalen till botten och motorn vrålade i protest. Ellea, en jävla biopower, låter knappt nånting.

Men ett litet däcktjut tyckte jag mig höra innan bilen tog fart framåt. Kurvorna tog ja som en riktig rallyförare och guppen bara flög jag över.

Pulsen verkade stiga i takt med hastighetsmätaren.

Ut på 45:an där jag lät motorn göra sitt på en lång raka, sen höger in på tunhemsvägen och vidare in till stamkullevägen, där var det rakt fram en liten bit, över två gupp o sen skulle jag vara framme vid jätten. Då insåg jag.

Helvete, det här går på tok för fort. Jag kommer aldrig klara den här kurvan. Men jag kunde ju inte bara fortsätta rakt fram, då hade ju alla kolleger sett mig och undrat va fan jag höll på med, så nä. Jag chansade och vred ratten hårt till höger. Bilen krängde till med en sladd till följd. Däcken skrek av frustration (eller friktion), snabbt var jag nu tvungen att ratta tillbaka till vänster samtidigt som jag tryckte på bromsen. Som ett brev på posten vred sig hela bilen åt vänster med den största och ljudligaste sladd ni någonsin sett. Rakt in på jättens parkering. O där stod dom. Typ HELA taxi, med stora ögon, alla riktade mot mig.

Spänningen var redan över. Förövarna var borta och offret hade klarat sig utan skador. Så när molnet av rök kring min bil hade lagt sig jag gjorde helt enkelt det ända rätta.

Jag klev ur bilen. Lyfte på handen lite försiktigt och sa:

"hej, det är jag som är Viktor, den nye killen"

Sen satte jag mig i bilen och bara försvann en stund!

Till att börja med vill jag säga att jag har stor respekt för kristendomen, de som aktivt tror på den och de som jobbar för den. Jag har självt haft ett förhållande med en kristen tjej och ser alltså inte annorlunda på dessa personer.

Ville börja med att säga detta så att ni eventuella troende kristna som läser detta inte tror att jag hyser något agg mot er eller liknande. Men jag står ändå frågande till vissa saker som jag anser har med kristendomen att göra. Rätta mig GÄRNA om jag har fel.

Vill börja med detta kända fenomen, svordomar.

Ingenstans i bibeln nämns det att svordomar skulle vara fel. Om jag inte har helt fel så nämns inte svordomar över huvudtaget. Där emot står det klart och tydligt att du skall icke missbrukar herren, din guds namn.

Med andra ord borde det alltså enligt Gud vara helt ok att använda kraftuttryck som helvete, fan och jävlar medan man då ska undvika att säga saker som herregud, herre min skapare och herrejösses. Eller?

Undrar om tanter vet de?!

Homosexuella. Visst, de blir mer och mer accepterade i samhället men än idag kan jag se debatter där kristna påpekar hur fel det är.

Ingenstans i nya testamentet står det någonting om homosexuella. Det står bara i gamla testamentet. I gamla testamentet står det också att de som jobbar på sabbaten ska stenas.

Därför tycker jag att ni som klagar på homosexuella med gamla testamentet som argument med andra ord också borde gå in på ICA och dra en sten i huvudet på den 16 år gamla tjejen som jobbar extra på söndagar för att spara ihop till en ny häst.

Jag som kör taxi på söndagar borde då alltså få en sten i huvudet jag med. Men det skulle ni väl aldrig falla er in? Eller?

Men klaga på bögar och flator det gör ni med bibeln i hand.

Fel enligt mig.

En annan sak är sex för äktenskap.

I biben står det att man inte ska ha sex före äktenskap. Det tycker jag är ganka fint, man sparar sig till den rätte liksom. Och att många kristna också fullföljer detta genom att hålla sig till giftemålet är något jag djupt respekterar och förstår.

På samma sida i bibeln står det att vi heller inte ska frossa.

Men jag har då aldrig sett ett enda kyrkmöte där det inte frossas i kakor o kaffe efter andakten. Alltså, har någon sett prästen i kyrkan här närmast mig? Vi pratar om en väldigt stor kvinna här som mer än gärna frossar. O för min del får hon äta hur mycket hon vill. Jag tycker ändå otroligt bra om henne. Men jag förstår inte. Varför ser ni så hårt på sexet men inte på frossandet? Är bibeln en tolkningsfråga där man kan plocka lite från de man tycker om o sen bortse från annat?

Avslutningsvis vill jag ta upp något väldigt allvarligt. DEN FRIA VILJAN. Jag är så trött på det svaret. Jag frågar: Varför tillåter Gud krig och tortyr? Det gör han inte, det är den fria viljan.

Varför blev jag mobbad i skolan? Det var mobbarnas fria vilja.

Allt som sker är pga människan och dess fria vilja. Allt som sker grundar sig i något människan har gjort med sin fria vilja. Visst, jag kan köpa detta i vissa sammanhang. Men sen kommer vi till Madeleine Deckert som i höst avled efter en tid med cancer. (Jagefrisk.blogg.se).

Vems fria vilja var det att Madde dog? VA? Känner jag Maddes mamma, syster eller pojkvän rätt så var det inte deras vilja. Var det min vilja? Verkligen inte. Fanns det någon annan människa som ville det? FAN HELLER?

O här kan vi inte skylla på den fria viljan för cancer är inte orsakad av människan. Cancer är en ärftlig sjukdom. Och arvet är ingen fri vilja. Arvet är skapat av Gud.

För Gud har väl skapat människan eller? Gjorde han/hon ett misstag när han skapade Maddes kropp då? Gör Gud verkligen misstag? Inte vad jag har hört..

JAG FÖRSTÅR INTE! DET HÅLLER INTE!

Hoppas ingen har blivit stött av detta inlägg. Kommentera mer än gärna!

Ta hand om er.

Jag har varit ute och sprungit idag. Jesus, det var et tag sedan. Anledningen till att jag gjorde detta är att min träning har tagit en ny vändning. Trots hård träning och strikt kost så har jag slutat öka i muskelmassa och istället lagt på mig lite fett. Därför måste jag nu planera om träningen lite och lägga in mer kondition. Dessutom har jag mycket stresshormon i kroppen, så mycket att jag fått magkatarr till och med. Var hos läkaren igår och fick detta besked.

Så på med joggingskorna och ut och spring. Sagt och gjort. Efter ca 38 meter sa jag för mig själv.

"tusan Viktor, det här går ju riktigt lätt".

Ca 15 meter senare sa jag något i stil med

"helvete, jag orkar inte mer, hur långt är det kvar egentligen"?

Fan va jobbigt det var.. men några km blev det i alla fall o nu känns det ju bra trots allt.

TRE frågor har jag dagen till ära.

FRÅGA 1: Har det hänt något med Martin Timells pung eller? Hör ni hur han skrattar? Han har skaffat nått nytt jävla skratt nu det senaste året där han liksom bara tjuter. Låter lite som en stucken gris.

FRÅGA 2: Den där Lulu Carter som också är med i äntligen hemma, hur mycket jävla botox (eller va de heter) har hon tryckt in i läpparna eller? Jag lovar att hon är hur naturligt fin som helst, men med dom jävla läpparna, större än hennes egen röv, ser hon ju helt konstig ut.

FRÅGA 3: Varför tittar jag på äntligen hemma?

 Imorgon är det seminarium i skolan och min grupp har satt ihop ett rollspel för att spegla det vi vill förmedla. Jag har fått rollen som den elaka sjuksköterskan som gör allt fel.

Wish me luck you guys


Vil här med avsluta med att citera min underbart roliga lära Hans-Erik som är lite sur på klassen för att vi har varit dåliga på att lämna in utvärderingar från förra kursen. Detta stod därför på skolans hemsida när vi öppnade den imorse

En superlycklig Viktor väljer här att berätta om sin nya hobbie!

Grattis vill jag säga till alla er som får ta del av detta.

Nu mera tycker jag det är sjukt roligt att slå in små mjuka saker i alldeles för stora, hårda paket.

Hahaha förstå minspelet som kommer utspela sig på julafton. Först stora öppna ögon med spänning i blicken och lycka över detta stora hårda paket, sedan total besvikelse då de märker att det bara ligger en liten stickad bordsduk längst ner i den stora lådan.

Hahah åhh vad jag längtar till jul nu.

Detta trick kan även vändas till motsatsen om man ger det till Lasse Stefan den jävla fjanten som gillar mjuka paket. Han kommer först bli jättebesviken när han ser att det stora, hårda paketet är till honom men sedan stråla av lycka när han märker att ett par Lovikavantar ligger i botten. -tönt.

På tal om denna modeikon med stora hattar så vill jag citera tidningen Magazines kommentar om Lasse Stefanz senaste julskiva.

                      "Ska man verkligen kalla detta för julstämning, nej inte det minsta men visst, det svänger emellanåt. Lasse Stefanz har sin stil och kör den fullt ut utan krusiduller men det är något som fattas, känslan att framföra jullåtar på rätt sätt oavsett om det är lugna eller låtar med mer fart i, och varför måste Herr Sigfridsson ta hand om sången på vissa låtar, det blir ännu sämre då. Usch och fy, vilken tramsig skiva."

haha bra där Magazine!

  Sen har jag en liten fråga på egen hand. Varför envisas dessa dansband att sluta sina namn med Z???
Va, så jäkla töntigt. Så där gjorde tjejerna i min klass när jag gick i sjuan. Alla som hade ett S i sitt namn bytte detta till Z för att få lite extra uppmärksamhet och för att va lite extra häftiga.

Men men. Jag ska inte vara sämre. Numera heter jag Viktor Henrikzzon.

Kanske ska döpa om min blogg till attharoligtederoligaztejagvet.

En annan sak. Den där Barbro, min granne som fick sin dörr bortsprängd. Hon fick nått jävla pris av "svenska hjältar".. hallå?! Fick hon pengar för det också eller?? För i så fall vill jag bara meddela att min adress är Stamkullevägen 22 i Trollhättan. Kom hit o spräng min dörr hur mycket ni vill, så länge jag också får bli kallad för hjälte och få pengar för det.

Ja, 67 miljoner människor på flykt i världen. Vad säger det er egentligen? Fokuserar vi fel någonstans kanske? Det enda vi pratar om är finanskrisen och det dåliga vädret. Jag säger såhär. Sluta kasta skräp runt er och börja källsortera så kommer vi snart ha snö på vintern och sol på sommar igen. Och sluta värdera allt med pengar. Vi har för tusan varandra. Vi har mat och trygghet vart vi än vänder oss om. Alla ni som läser min blogg har tillgång till dator och Internet. Samtidigt är 67miljoner människor på flykt. Shit vad vi människor fokuserar fel.

Visserligen är det helt fel av mig att värdera andra människors problem. Ett problem är ju ändå precis så stort som individen själv upplever det. Men ibland tror jag vi själva förstorar upp problemen.

Om du vaknade imorse och kände dig mer frisk än sjuk - då är du mer lyckligt lottad än de människor som kommer att dö denna vecka.

Om du aldrig varit utsatt för rädslan i strid, ensamheten i fångenskap, smärtan från tortyr eller känslan av svält - då är du mer lyckligt lottad än 500 miljoner människor i världen.

Om du kan gå till en gudstjänst utan att vara rädd för att bli förföljd, arresterad, torterad eller dödad - då är du mer lyckligt lottad än 2 miljarder människor i världen.

Om du har mat i kylen, kläder att bära, tak över huvudet och ett ställe att sova på - då är du rikare än 75% av världens befolkning.

Om du har pengar på banken, pengar i din plånbok eller bara liten växel i din skrivbordslåda - då är du en av de 8% som tillhör världens ekonomiska toppskikt.

Om du kan läsa detta inlägg är du dessutom mer lyckligt lottad än 2 miljarder människor som inte kan läsa alls.

Lycka till allihop med vad ni vill lyckas med!

Så här är det. Tror inte jag har haft sex sen i augusti/september någon gång. I normala fall gör det mig inte så mycket. Man måste ju inte ligga hela tiden. Kan ju va kul med uppehåll också för då blir det lite mer spännande när man väl träffar någon igen.

Mm, så här brukade jag tänka i alla fall. Fram till i måndags typ. Då kom paniken. JAG MÅSTE LIGGA.

Ja, på tv pratade dom om sex och då berättade en sexexpert att om man har mycket sex så kan snoppen liksom börja växa igen. Ja, den blir både grövre och längre om man har mycket sex. Trots att man i övrigt har växt färdigt.

De är ju jätteroligt. Men det är inte där paniken kom. Nä, den kom när tanken slog mig att om man då tvärt emot har väldigt lite sex. Krymper den då? :O

Men om man tokrunkar då?! Växer den då?

Nä, dom nämnde detta och det ska tydligen inte hjälpa.

Suck, pust och stön. Jag har en karriär att tänka på. Jag orkar inte gå ut o leta ligg.
 

Kanske ska börja ta betalt i natura på taxin istället. Förslaget kommer ganska ofta ändå. Frågan är hur jag ska redovisa dagskassan för min chef?

Jag får va ärlig helt enkelt o förklara att min snopp är i en väldigt katabol (nedbrytande) fas här och den behöver hjälp. Jag tror han skulle förstå. Är ändå en ganska förstående chef jag har.

En annan sak jag måste tänka på nu är att jag måste sluta ångra mig halvvägs fram till ett ligg.

Ja, där har ni mig i ett nötskal.

Allt går bra fram till vi ska gå hem ihop. Då får jag för mig att jag hellre vill fylleäta och sen sova.

Detta hände för ett tag sedan. Känner mig fortfarande elak.

Jag träffade en tjej inne på krogen och när klockan var runt två tog vi sällskap ut från stället. Jag tyckte hon såg riktigt bra ut. (som alltid på fyllan)

Vi gick en bit och sedan stanna vi för att hångla. Och tur var det. För hennes vassa andedräkt och smak i munnen fick mig att helt nyktra till. Snabbt sluta ja kyssa henne och såg nu helt klart framför mig.

Hon är INTE snygg.

Jag fick fan panik. Och istället för att trevligt säga, -nu ska jag gå hem. Hej då.

Så bara vände jag mig om. Sen sprang jag. Och jag vände mig aldrig om för att se hennes blick. Sen sprang jag hela vägen hem. Typ 2 kilometer.

Usch vad elak jag känner mig.

ska jag fortsätta så där så kommer jag få jätteliten snopp ju :(
näe... :(

Ja, nu ska här sprängas massor av saker. Känner sån ilska mot visa saker i vårt perfekta land.

Visst, jag klagar bara och gör inget åt saken. Men det beror faktiskt på att jag är svensk. Så gör vi svenskar. Kappich?!

Först och främst. Svenska rättsystemet, är det ee allvarlig seriös verksamhet eller är det ett lotteri. Ibland hör man folk som går fria efter fruktansvärda brott som de själva har erkänt och som det finns stark bevisning för. Eller så får de patetiska straff. I andra ändan hör man om folk som får sjuka straff för saker som helt saknar bevisning. Folk vill bara ha någon att bli arg på. Tyvärr har jag erfarenhet av båda delarna.

Första gången var 1996 när min farfar körde taxi (ja, både ja, pappa o farfar kör eller har kört taxi). Farfar fick en hämtning på sylte. När han kom fram till platsen han skulle hämta dom på slets båda dörrarna fram upp. Med järnrör och knogjärn misshandla dom sedan farfar till oigenkänlighet.

Akut åkte farfar in till Sahlgrenska och fick genomgå flertalet operationer. Till en början var han helt blind men har nu fått tillbaka synen delvis på ett öga.

Jag mins hur mamma kom hem den kvällen och berättade att farfar kanske inte kommer överleva. Så jävla hårt har dom misshandlat honom. För vad? Jo, de va kul.

Min farfar går under namnet borgmästaren i Trollhättan just för att han va känd för att bulta ihop brottslingar och köra dom till polisen. När chaufförer blev rånade ropade dom rakt ut i radion på farfar som alltid kom direkt, slog ner dom, kasta dom i bagaget och körde till polisen.

En kille som var känd för att råna chaufförer försökte en gång smita från farfar utan att betala. Men farfar höll fast honom, låste dörrarna och körde ut i skogen med honom. Sedan skrämde han killen så mycket att han betala flera tusen till farfar som han sedan åkte o delade ut till alla chaufförer som blivit rånade. Där av namnet "Borgmästaren".

Men efter den här kvällen i sylte är farfar en helt annan person. Han känner sig aldrig lugn. Han låser alltid dörren om sig. Han har bollträn överallt för att kunna försvara sig och han kan börja gråta för vad som helst.

Dom förstörde hans liv.

I rättegången grät farfar när dom visade bilderna på honom efter misshandeln. De åtalade OCH deras föräldrar skrattade.

Misshandeln ansågs vara ett pojksträck och båda gick helt fria och de betalade aldrig något skadestånd. Det ska tilläggas att en utav killarna idag sitter inne för mordförsök på polis. Det fick han flera år för. Mordförsök på min farfar, min och många andras hjälte. Det fick han ingenting för.

Men rättsystemet är lika patetiskt åt andra hållet. Min bästa vän hamnade i bråk för snart två år sedan. Vill inte säga hans namn men han är en liten kille. Typ 170 cm.

Två större killar (jag såg dom på rättegången) började bråka med min vän och när han sa emot så slog dom honom till marken. Dom slog han så illa att han hade sår på flera ställen i ansiktet.

Min vän blev givetvis rädd där han låg på marken och dom stod ovanför honom. Så på vägen upp tar han med sig en flaska han slår i huvudet på båda killarna. Givetvis helt fel, men kanske en normal reaktion. Resultatet blir att killarna går helt fria och får ett skadestånd på 60 000 av min vän. Men det är inte det värsta. Min vän sitter nu i fängelse. I ETT år. helt sjukt.

En annan sak innan jag avslutar här. Till en flicka som blivit våldtagen säger ni att hon hade för utmanande kläder.

FY FAN så kränkande, både för tjejerna och killarna. Dels så kränker ni alla kvinnor genom att säga till dom att de inte kan klä sig hur de vill för då ska de betyda att de VILL bli våldtagna. O dels är det kränkande mot oss män som får höra att vi våldtar så fort en kvinna klär sig utmanande. HALLÅ?

Män och våldtäktsmän är INTE samma sak. Män är människor med ett manligt kön. Våldtäktsmän är sjuka individer som inte kan kontrollera sig själv och som tyvärr i nio fall av tio är av de manliga könet. Men fortfarande så är ju 99,9 % av alla män här i världen helt emot våldtäkt precis som kvinnorna.

Äh fan ja tror snart ja spränger hela rättsväsendet och bygger upp ett nytt.

Kicki hjälp mig

Jag vill vara stålmannen igen. Jag vet att jag tidigare nämnde att jag inte längre ska vara avundsjuk på honom men nu råkar det vara så att för ett litet tag sedan fick jag uppleva hur det var att vara stålmannen och det gav mig mersmak.

Jag ska berätta.

Jag var på väg hem från gymmet och gick på trottoaren på höger sida om vägen. På andra sidan vägen kommer en liten tjej i typ 8-årsåldern o cyklar. Och precis när hon är i min ögonvrå ser jag hur hon stupar framlänges över styret på cykeln och ramlar ner på marken.

Snabbt som ögat (eller som stålmannen) släpper jag väskan och springer rakt över vägen mot flickan. Jag tänkte aldrig tanken att titta mig för utan sprang bara och höll därför på att bli påkörd av en bil, vilket var en väldig tur att jag inte blev för de hade ju genast bevisat att jag inte är någon stålman. I alla fall så han jag precis fram till flickan när hon reste sig upp.

Innerst inne blev jag lite arg, jag ville bara svepa benen på henne så att JAG kunde få lyfta henne upp. Hallå jag är ju stålmannen här. Men jag visade inte min ilska utan satte mig istället på huk bredvid flickan och frågade hur hon kände sig.

Hon hade ont sa hon.

Jag frågade om jag inte kunde få numret till hennes mamma vilket jag fick.

Jag ringde och berättade vad som hänt och vart vi var. Mamman kom efter några minuter.

Under tiden underhöll jag flickan med min underbara barncharm. (och för er med äcklig fantasi så innebär inte det att jag flörtade med flickan). Hon skrattade lite vilket brukar vara ett bra tecken på att de inte är så skadade.

Efter en stund kom mamman och tackade så mycket för hjälpen.

"de va inget" svarade jag motvilligt. Jag ville ju bara säga nått i stil med:

"alltid redo, mam" o sen bara peka upp mott himlen och flyga dit.. men nä, jag bara log.

Men lite stolt var jag ändå. Och glad. Jag har ju fått leka stålmannen.

Men lyckan försvann snabbt när jag gick tillbaka över vägen och insåg att jag släppt min väska i den största vattenpölen någonsin.

Föresten! Jag och Kicki ska spränga volvos VD pga han dumhet.

Volvo ligger i konkurs och riskerar att försvinna helt eller köpas upp av nått annat bilmärke som kommer göra om bilen fullkomligt. Då mitt i allt så kliver vd:n fram som nån jävla jälte o säger:

"ja, jag tänker inte kräva högre lön i alla fall"

Nä de tro fan de.. du har ju redan 22 miljoner om året!

Nä, du kommer bli sprängd

Ja, eller så slutar jag prata i telefon.

Jag blir så trött på mig själv. Så här är det. Varje gång jag får en beställning på taxi så ringer jag upp kunden när jag är utanför så att han eller hon kan gå ut. Då brukar jag säga såhär:

"hejsan, Viktor heter jag och jag ringer från taxi trollhättan"

"vi kommer" brukar snabbt svaret bli.

Detta är en fras jag använder väldigt ofta eftersom jag jobbar ganska ofta och helt enkelt plockar upp en hel del kunder.

Idag skulle jag ringa till tandläkaren och tänkte att jag skulle låta lite trevlig när jag presentera mig precis som när jag kör taxi. Så när tandläkaren svara så sa jag:

"hejsan, Viktor heter och jag ringer från taxi trollhättan" (neej, va sa ja nu?)

"jasså", svara telefonisten lite förvånat. (hur fasen ska ja rätta till de här nu då)

"ellea, egentligen ringer jag hemifrån" sa ja då.

"jaha du" så telefonisten.

(Nu kände jag mig helt bortgjord och tappa helt lusten att beställa tid hos tandläkaren)

"jag har ringt fel" blev min nästa kloka fras

"jasså, där ser man" sa telefonisten som antagligen inte begrep nånting vid det här laget.

Sen la jag på.

Helt förstörd reste jag mig snabbt ut soffan, titta mig i spegeln och sa

"Va e de för fel på dig?"

Sen gick jag snabbt in på toan och satte mig. Men jag bajsade inte. Nä, jag la huvudet mellan bena och bara gunga. JAG HATAR ATT PRATA I TELEFON.

Ända sen ja va liten har jag gjort de. Jag blir nervös o stimsig och lixom bara springer runt. Hemma hos mina föräldrar (när dom bodde ihop) så kunde ja springa så långt så ja slet sladden ur väggen.

Pappa och mamma tycker givetvis det är jätteroligt att jag blir så nervös i telefon (i alla fall när jag ska prata med folk jag inte känner) och påminner mig mer än gärna om ett telefonsamtal jag hade i 10 årsåldern.

Jag hade precis släppt mina drömmar om att bli sumobrottare och skulle nu istället bli advokat. I skolan hade vi som uppgift att ringa upp någon som jobbade med vårat drömyrke och sedan intervjua dom. Självklart var vi tvungna att ringa från personalrummet där typ 20 elaka lärare satt och fika.

Jag hade i timmar förberett mig inför min presentation i telefonen men när advokaten svarade blev allting svart.

"Hej det är Viktor mitt namn är Viktor Henriksson" sa ja snabbt.

Luren va tyst, jag i princip grät och alla lärare skrattade högt. Detta berättade de givetvis vidare till mina föräldrar som nu 13 år senare fortfarade påminner mig..

Jag har tenta på lördag. PANIK!

Ja, det är en stor salstenta om olika sjukdomstillstånd, symtom, diagnos, behandling och eventuella biverkningar. Satan va mycket olika sjukdomar det finns. O fan va lika symtom alla har. Finns ju inte en sjukdom i hela världen som inte börjar med ont i magen, trötthet eller yrsel.

Här bjuder jag på en liten fråga som kommit på tidigare tenta i samma ämne.

Fråga 1. Patientbeskrivning: Du som sjuksköterska tar emot en kvinna 30 år gammal på en akutvårdsmottagning. Kvinnan söker för aptitlöshet, låga buksmärtor och måttligt förhöjd kroppstemperatur, misstänkt diagnos: appendicit.

•a)      vilken smärtbild är typisk för appendicit, beskriv

•b)      Vilka övriga observationer, undersökningar och provtagningar kan göras för att ringa in diagnosen, nämn fyra och beskriv varför!

•c)      Finns det några andra provtagningar och undersökningar som kan vara av vikt med tanke på kvinnans ålder, nämn två och motivera!

Mmm ni fattar själva. Avancerat. Vi tar en till så ni kan tycka ännu mer synd om mig.

Fråga 2. Akutmottagningen: Du får in en man i 35 årsåldern med svåra flanksmärtor, han kan knappt ligga still på britsen.

•a)      Vilken diagnos är tänkbar?

•b)      Vilket/vilka prover vill du ta och vad tror du att resultatet blir?

•c)      Vilket läkemedel ger du patienten i förebyggande syfte?

•d)      Vilken röntgenundersökning är viktig att utföra en tid efter vårdtillfället och varför?

Nu blev ja nervös igen... snyft

Aja tänker ni, att lära sig symtom på några sjukdomar är väl inte så svårt.

Nähe, ta den här frågan då

Fråga 3. Förklara smärtfysiologiskt prostaglandiernas roll vid uppkomsten smärta?

Ha! Där fick ni. O e de nu någon fattig läkarstudent som råkar läsa min blogg och dessutom kunna svaren på frågorna så håll det för er själva. Jag vill nämligen att folk ska tycka synd om mig nu. Dom ska inte tycka jag är dålig. Och dessutom finns de ingen som bryr sig om DU kan svaren för du är ändå flint och har ölmage.. eller nått...

Någon som känner aggressiviteten jag utstrålar idag eller??