attharoligtederoligastejagvet

 Hej Hej. Min bloggcoach Anne har tipsat mig om hur man ska göra för o få många läsare ;) få dom o tycka synd om dig. Jajjemänn, inga problem, herregud, jag försörjer mig i princip på sånt J

Här ska ni få höra en gång om när jag blev rädd, o något som verkar va genomgående o som aldrig slår fel är att jag blir klumpig och säger fel saker när jag blir rädd. Det ska tilläggas att jag ofta nu för tiden faktiskt inte är rädd men människa som jag är så brister de även för mig ibland. Första gången ja åkte på en riktig käftsmäll va när ja va 13 år. Jag blev rädd för två killar som hota mig o jag börja säga massa dumt som senare resulterade i sovplats på dansgolvet med en pulserande läpp. O så fortsatte de genom hela högstadiet och en liten bit in på gymnasiet. Tillome en gång i trean på gymnasiet fick ja fett med spö fast då va ja inte rädd. Nä, då va ju full o tänkte att åtta killar borde ja klara av. Har ju ändå grönt bälte i kempo lixom J. Järnskakning och sjukhus blev slutet på den kvällen.

Grejen med den tiden va att man alltid blev räddad av sina äldre och större kompisar som fatta bättre än mig. Dom va mognare lixom o kunde oftast avstyra de.

Skillnaden med den historien jag ska berätta nu är att den här gången blev jag räddad av en liten gift gumma i 40årsåldern.

Det börja såhär: Jag jobbade, stod på torget och väntade på kunder. Plötsligt öppnas två av mina dörrar. Bredvid mig sätter sig en gubbe som e ganska full o lixom inte alls gav mig något leende. Han är dessutom mycke större o argare än mig. Bak satte sig hans fru utan o säga ett ord. Vi ska mot kronogården men de ber mig stanna vid shell först så dom kan handla sigg.

"JAJJEMÄNNSAN fattas bara" säger jag med käck ton innan vi rullar iväg. Väl framme vid shell säger den lite småfulla mannen utan leende att ja ska stänga av taxametern när han handlar.

"nej" svarar ja med ett leende.

"JO, va fan stäng av den" säger mannen

"Nej" säger ja utan leende

 "men idiot, stäng av" säger han

"NEJ" ryter jag med ett upponerpåvänt leende

dörren stängs o jag tittar nu på taxametern o försöker med hjälp av tankekraft få den att ticka fortare bara för o jävlas med honom.

(det ska tilläggas att min lön grundar sig på vad jag kör in. Jag får alltså 38 procent av vad ja kör in per pass, det är därför jag inte stänger av taxametern så fort ni ber mig alla störda mäniskor).

När mannen sätter sig i bilen säger han med ögonen spärrade i mina.

"jasså, du är en sån där snål idiot som vägrar stänga av taxamtern"

(Nu börjar min rädsla visa sig som märks på mitt snabba svar)

"jaså du e en sån idiot som tror ja jobbar gratis"?

(OH NO blev snabbt min nästa tanke)

Mannen blev sjukt arg o satt nu mera typ en decimeter ifrån mig.

"Va fan, e du kaxi också din jävel"

"ja men va fan" svarar ja, "jobbar du gratis om nån på ditt jobb ber dig göra de eller?"

(OHH SHIT; nu är de klippt)

Mannen är nu tomatröd i ansiktet o säger med sjuuukt skrämmande röst.

"Stanna bilen för helvete så gör vi upp de här utanför".

Jag la fingret på larmet för att då till min skräck märka att det är trasigt.

Nu mera är ja faktiskt riktigt rädd vilket snart ska visa sig i mitt onödigt idiotiska svar.

"ja visst, vi kan göra upp... men taxametern kommer stå på under tiden"

(helvete, hur dum får ja va egentligen)

DÅ, Då mina kära vänner kom räddningen. Den lilla gumman i bak skriker till sin man att han ska skärpa sig, va tyst o sen betala resan... vilket han till min förvåning gör. Han säter sig tyst o tittar rakt fram.

Resten av resan gick aldrig under 150 km/h tror ja. Inte ens över gupp o förbi skyltar där de stod (kör sakta, lekande barn).

Ja, resan gick ju bra tillslut, men nu hoppas ja verkligen ni tycker synd om mig o därav skriver massa kommentarer. Tack J