Slut på humor
Japp. Jag använder gärna en humoristisk underton och en del ironi i det jag skriver. Kan inte komma på att nått jag har skrivit har varit osant eller påhittat, men man kan alltid berätta saker på ett mer humoristiskt sätt antar jag.
Men det är de slut på nu.
Nä, bara just i de här inlägget. Så fort ja har släppt dessa tankar kommer jag troligtvis skriva på mitt gamla vanliga sätt.
Visserligen var nog högstadiet en utav de mer svåra tider i mitt liv. Man va ju så kluven lixom. Puberteten ställde nog till de för väldigt många i den åldern. Vem var man, vem ville man va o vem ville andra att man skulle va.
Efter högstadiet och när håret kring snopp o annat va färdigväxt så var jag lite lättad. Jag visste vem jag var, vem jag ville vara och jag sket numera i vem andra ville att jag skulle va. Jag tänkte tillbaka på 14åringars ibland för ärliga och elaka sätt och såg då istället fram emot vuxenlivet där alla vågade vara raka och ärliga. Där folk sa vad dom verkligen menade och där falskhet lixom inte excisterade................. BBBBBBUUUUUUULLLLLSSSSHHHHHIIIIIITTTTTTT
(Bulleskit på svenska)
Fan heller. så här är de.
Frågar du en fjortonåring som inte vill umgås med dig om ni ska ses nån dag så får du svaret:
"Nä, ja hatar dig. jag vill aldrig mer hänga med dig"
ok, det svir, men åtminstonde så vet du att du aldrig någonsin mer behöver lägga energi på den tönten.
Frågar du en "vuxen" människa som inte vill ses samma fråga så blir svaret:
"absolut, vore verkligen helkul. Jag hör av mig. jag lovar."
o sen hör de inte av sig..
Fy fan va ja önskar jag va 14 igen. Fast med färdigväxt snoppbehåring då. Så att ja slapp va så osäker på mig själv.
Vuxna är inte mer mogna än 14åringar (eller, jo.. ibland), dom är fegare.
När en 14åring förstår att han gjort fel. Alltså, inte bara hört de, utan verkligen förståt de. när dom vet att dom gjort någon illa. Då ber dom om ursäkt.
När en vuxen vet att dom gjort fel och att dom gjort någon illa. Då ber dom inte ursäkt.
dom säger att dom hade mycket med sig själva just då.
(detta inlägg är ganska generaliserat så det finns risk att oskyldiga känner sig drabbade. självklart vet jag att privata angelägenheter ibland kan sätta käppar i hjulen för ens planer och att andra människor kan råka illa ut pga de utan att man egentligen ville de. JAG VILLE BARA GNÄLLA LITE)
Men det är de slut på nu.
Nä, bara just i de här inlägget. Så fort ja har släppt dessa tankar kommer jag troligtvis skriva på mitt gamla vanliga sätt.
Visserligen var nog högstadiet en utav de mer svåra tider i mitt liv. Man va ju så kluven lixom. Puberteten ställde nog till de för väldigt många i den åldern. Vem var man, vem ville man va o vem ville andra att man skulle va.
Efter högstadiet och när håret kring snopp o annat va färdigväxt så var jag lite lättad. Jag visste vem jag var, vem jag ville vara och jag sket numera i vem andra ville att jag skulle va. Jag tänkte tillbaka på 14åringars ibland för ärliga och elaka sätt och såg då istället fram emot vuxenlivet där alla vågade vara raka och ärliga. Där folk sa vad dom verkligen menade och där falskhet lixom inte excisterade................. BBBBBBUUUUUUULLLLLSSSSHHHHHIIIIIITTTTTTT
(Bulleskit på svenska)
Fan heller. så här är de.
Frågar du en fjortonåring som inte vill umgås med dig om ni ska ses nån dag så får du svaret:
"Nä, ja hatar dig. jag vill aldrig mer hänga med dig"
ok, det svir, men åtminstonde så vet du att du aldrig någonsin mer behöver lägga energi på den tönten.
Frågar du en "vuxen" människa som inte vill ses samma fråga så blir svaret:
"absolut, vore verkligen helkul. Jag hör av mig. jag lovar."
o sen hör de inte av sig..
Fy fan va ja önskar jag va 14 igen. Fast med färdigväxt snoppbehåring då. Så att ja slapp va så osäker på mig själv.
Vuxna är inte mer mogna än 14åringar (eller, jo.. ibland), dom är fegare.
När en 14åring förstår att han gjort fel. Alltså, inte bara hört de, utan verkligen förståt de. när dom vet att dom gjort någon illa. Då ber dom om ursäkt.
När en vuxen vet att dom gjort fel och att dom gjort någon illa. Då ber dom inte ursäkt.
dom säger att dom hade mycket med sig själva just då.
(detta inlägg är ganska generaliserat så det finns risk att oskyldiga känner sig drabbade. självklart vet jag att privata angelägenheter ibland kan sätta käppar i hjulen för ens planer och att andra människor kan råka illa ut pga de utan att man egentligen ville de. JAG VILLE BARA GNÄLLA LITE)
Kommentarer
Postat av: Martina
Haha, så pubishår is the shit alltså?? ;P
Aj då, va synd.. men ja man blir lätt lite fast vid msn..
Postat av: Martina
Vad studerar du ?
Postat av: Jenny.. igen
pustar ut otroligt högt och menande Tog åt mig där.
Postat av: Lena Hultén Wilson
Hej hej..Har "fått tag på dig" hos Anne..OCh GUD vad du lättar upp min dag..TACK TACK för det.:-))))
Så roligt du skriver alltså. EN lisa för en trött halvung själ..fniss..Ha det gott och en kram tar jag mig friheten att skicka dig..bara för att jag är gammal nog att kunna göra det utan att för den skull skämmas över mitt beteende..:))))
Trackback
