attharoligtederoligastejagvet

Det var den 30 maj i år. Min första dag på taxi. Givetvis var jag nervös och alla 600 gator var som bortblåsta ur huvudet på mig. Men kvällen rullade på bra och jag kände mig rätt duktig trots allt. Så kom det jag inte trodde skulle hända. Det jag brinner för. Det som egentligen inte alls är bra men som ändå ger mig spänning och gåshud så skjortan spricker.

LARMET GICK! Tjoho. Jag hör bara hur dom ropar i radion. Alla bilar till jätten, alla bilar till jätten.

Så ropar dom bara ut om ett överfall eller rån av taxichaufför förekommer.

Pulsen steg till 200 på mig. Jag kunde knappt fatta att det var sant.

På en millisekund hade jag fått ner gaspedalen till botten och motorn vrålade i protest. Ellea, en jävla biopower, låter knappt nånting.

Men ett litet däcktjut tyckte jag mig höra innan bilen tog fart framåt. Kurvorna tog ja som en riktig rallyförare och guppen bara flög jag över.

Pulsen verkade stiga i takt med hastighetsmätaren.

Ut på 45:an där jag lät motorn göra sitt på en lång raka, sen höger in på tunhemsvägen och vidare in till stamkullevägen, där var det rakt fram en liten bit, över två gupp o sen skulle jag vara framme vid jätten. Då insåg jag.

Helvete, det här går på tok för fort. Jag kommer aldrig klara den här kurvan. Men jag kunde ju inte bara fortsätta rakt fram, då hade ju alla kolleger sett mig och undrat va fan jag höll på med, så nä. Jag chansade och vred ratten hårt till höger. Bilen krängde till med en sladd till följd. Däcken skrek av frustration (eller friktion), snabbt var jag nu tvungen att ratta tillbaka till vänster samtidigt som jag tryckte på bromsen. Som ett brev på posten vred sig hela bilen åt vänster med den största och ljudligaste sladd ni någonsin sett. Rakt in på jättens parkering. O där stod dom. Typ HELA taxi, med stora ögon, alla riktade mot mig.

Spänningen var redan över. Förövarna var borta och offret hade klarat sig utan skador. Så när molnet av rök kring min bil hade lagt sig jag gjorde helt enkelt det ända rätta.

Jag klev ur bilen. Lyfte på handen lite försiktigt och sa:

"hej, det är jag som är Viktor, den nye killen"

Sen satte jag mig i bilen och bara försvann en stund!