attharoligtederoligastejagvet

Nu är klockan ca 04:30 mitt i natten. Jag har min första sovmorgon på evigheter, o vad händer då tror ni?? jo, jag vaknar mitt i natten och är hur retad som helst i halsen. De kliar järnet och det spelar ingen roll hur mycket vatten eller te jag dricker. När jag tittar ner i halsen så är den där lilla pinnen som delar svaljet helt svullen. Ni vet den som bara dalrar och hänger där. Den e så svullen och lång att när jag böjer mig framåt så lägger den sig på tungan och när jag ligger på rygg så åker den ner i halsen.. så jävla jobbigt, går ju absolut inte at sova då..

Det här har hänt endast en gång tidigare för ca 1,5 år sedan och då fick jag åka till vårdcentralen. Läkaren då frågade om jag hade druckit alkohol dagen innan, vilket jag hade gjort. Lite väl mycket dessutom. Bland annant absint med 60% alkohol i.
Läkaren sa då att jag hade fått en liten allergisk reaktion på den starka alkoholen och så fick jag några små kortisontabletter som tog ner svullnaden.
Sen drack jag aldrig mer absint och det har aldrig mer svullnat.. tills nu.. o ja drack inte en droppe igår :(

Fan jag hade verkligen sett fram emot en helt ledig dag med sovmorgon. jag har nämligen inga såna längre..
inte konstigt man blöder näsblod jämt o ständigt.

Hej hallå ja. Nu sitter jag här och kollar på tv4fakta. Det är nått sjukhus program på där man kan följa vissa människor genom deras sjukhusvistelse och även ibland efter hemkomsten.

Jag tycker så synd om vissa och jag blir så irriterad och förvånad över hur omänskligt det kan vara.

Så här ligger det till. En väldigt sjuk man kommer in till sjukhuset med skrumplever. Han har samlat på sig så mycket vätska att han måste läggas in. Mannen har inte råd med någon sjukhus försäkring och kommer därför att få betala för sin sjukhusvistelse.

Väl inne sätts han på massa vätskedrivande med mera. 15 olika mediciner i alla fall (bara de känns ju jävligt dumt tycker ja, men men. Jag är ingen doktor.)

Symtomen blir bättre och han är snart redo för hemgång. Ett enda litet problem bara. När han kommer hem måste han köpa alla dessa mediciner vilket han inte längre har råd med pga den stora räkningen han fick från sjukhuset som i sin tur beror på att han inte har råd med sjukhusförsäkring.

Vilket jävla dilemma och vilket sjukt omordent system.

O det värsta av allt är att 46 miljoner amerikaner har det så här.

Man mår ju illa.

Va sägs om att använda pengarna de använder i krig till att stötta fattigdomen och sjukhusen istället??

Tänker jag efter riktigt så får jag svar på en hel del.

Jag hade lite tråkigt igår precis efter jag slutat min praktik för dagen. Jag satt nämligen o väntade i ca 45 minuter på min klasskamrat som av någon anledning slutade senare än mig igår.

Tiden fördrev jag på lite olika sätt. Tex så visslade jag en hel låt på inandning. Jag prövade att prutade med läpparna ihop om att någon skulle tycka jag va snygg. Jag hälsade vänligt på en tant och sa lite ironisk till henne precis efter hon satt sig bredvid mig på bänken -"var så god o sitt här om du vill", hon fattade inte min humor utan log bara.

Sen satt jag och knäppte med tårna och fantiserade ihop figurer av mönstret i golvet. Jag räknade tegelstenar på väggen och funderade över folks tankar om mig när jag sitter där med prutande läppar bredvid en tant och visslar inåt.

Efter en stund valde jag att gå igenom gårdagens (läs söndagens) sms. Det visa sig vara en hel del när jag räknade dom. 74 inkomna sms och 7 inkommande samtal under bara en dag, o jag som kände mig lite ensam i söndags.

Vad beror det på?

Jo, det har jag svaret på. Det beror på en endaste person. Så löjligt. Av alla dom personer som skrev sms under dagen så var det bara en utav dom som var lite ointresserad eller vad man ska säga. Personen verka liksom inte så intresserad av att skriva med mig den dan, och det förvånade mig för den personen är vanligtvis den som är mest intresserad av mig och mitt liv. Och bara pga denna endaste individ så hamnade alla andra personer och sms i skymundan. Tråkigt att det påverkar en så.

En annan fundering jag haft länge är hur jag kan sitta en hel dag med skolböckerna utan att lära mig något. Tror jag fick svar på det nu. Vem fan kan läsa när 74 sms och 7 samtal inkommer under dagen.

Fortsättningsvis kommer telefonen att läggas undan under studeringstid.

Eller, de kan bli mitt nyårslöfte inför 2010.

Då har jag tid på mig att vänja mig vid tanken.

Och till alla ni som läser min blogg: Jag ÄLSKAR er....

Hahaha nä de gör jag inte..